Är det inte märkligt att när den där lilla bestämda människan , som idag retat mig till gallfeber, fått mig halvt skogstokig och låtit mig smaka på ett förråd av för lite tålamod.... Att när hon väl somnat och sover som en prinsessa, ihopkrupen som en liten boll med jordens alla gossedjur omkring sig och man är inne å pussar på henne, så vill man nästan att hon skall vakna igen...? bara för att få en av hennes sånna dära goepussar, bara en til liksom..
Strax innan läggdags sammanfattade vi dagen , å Edith gjorde det såhär:
"jag älskar min mamma, jättemycket"
Finare små ord finns inte. finare liten bestämd tjej finns inte.
Åh.....ok erkänner en tår faller, och ja...lite hormonrer påverkar det hela just nu....
SvaraRaderaMen F*N hela hösten var en låååååååångt kamp med mitt lilla, besämda hjärta här hemma...men i allt detta var det mågna kvällar jag fick höra juts de orden, men långa kramar och frågor som "Nu e vi inte arga mamma?" "Mamma, nu är du inte ledsen längre, nu e du glad i mig" eller "när jag frågade var du arg förut, och hon svarade med ynklig ledsen röst, nej bara lite arg, men jätte ledsen när vi bråkar"..... Åh de är ju så fina!!!
och snart kommer det en till....!