På ett sätt är jag inte riktigt redo att gå hem än..Trivs så himla bra på jobbet och det kreativa arbete jjag utför ihop med mitt team tas emot väldigt väl av alla kunder där ute. Vill göra mera. Mera mera mera! Fina kollegor, fin kollektion och glada timmar förgyller mina dagar å veckor på kappahls barnavdelning, det är kul att åka till jobbet varje morgon.
På ett annat plan känner jag mig såå sugen å förväntansfull inför vad som komma skall och vill inget hellre än att bebis ska ut ur denna kropp( just d ja, den ska ju faktiskt ut, hualigen) Jag skall tacka för mig för ett tag på kappahl och ååtergå till vakna nätter, bebisgos, amning, öppna förskolan, kaffe latte och allt som hör en föräldrarledighet till.
Tankar snurrar i huvudet om huruvida man ska kunna älska ett barn till så ovillkorligt som vi gör med Edith!!?? Hur blir det nu, 3 blir 4, Edith blir storasyster, Andreas och jag blir 2barnsföräldrar. Hur kommer Edithson att reagera, kommer hon vilja lämna tillbaka bebisen till "hukhuset"..?
Vissa stunder kan jag känna det lite..hmm..inte sorgligt direkt, men märkligt... förstå mig rätt, att denna tiden med bara Edith snart skall delas med en liten till. Men jag kan ju inte tänka mig ngt mysigare än en liten, liten knatte till å syskonkärleken jag vet kommer uppstå mellan dem. Att få älska två små knattar så mkt som jag gör nu med en blir ju dubbelt så härligt, dubbelt så mkt kärlek!
Men som sagt, inte där riktigt än... 3 jobbveckor till, sen är jag nog helt redo för nåt år å lite till, hemmavid :)
Å tänk att få sånna här oslagbara stunder med ännu en liten krabat:
