Den stora fluffiga påsen kan vara toppen till mycket, men jag finner fasiken ingen funktion till varför den just nu skall sitta under mina ögon å ta en massa plats å göra så att jag ser ut som 7 svåra år?? zzzzzzzzzzzzzzz....................
alltså, fy fabian vilken vecka. å det verkar ju inte bli bättre, fattar ingenting. alla i familjen sjuka. febern stiger, å vi känner oss bara sämre här hemma... edith är väl den som har någon sorts energi, och även om det såklart är toppen att hon känner sig piggare så hade det ju nästan varit skönare om hon oxå låg däckad under nån filt nånstans, ha lite sympati för sina golvade päron. Att underhålla en 2.5åring när man själv ligger under isen känns emellanåt som ett omöjligt uppdrag.
Igår när jag hade ett bryt å bara bölade, kom lillskit och frågade om bebisen i magen var hungrig, om det var därför jag var ledsen? Nä, sa jag, mamma har lite ont bara, lite överallt... " kom mamma så ska jag blåsa på magen. jag kan sjunga ekorrn satt i granen oxå för bebis, vill du det?" varpå hon drar upp min tröja och trumpetar högt å ljudligt rätt in i naveln, så bebis säkert skall höra henne. " såja mamma, inte vara lässlän meeja, e du glad nu då?" små ljusglimtar i misären. ( det är säkert långt ifrån en riktig misär,i know, men just nu är jag mig själv närmast och det känns precis så)
Blir ett återbesök till läkaren imon, å satan i gatan om hon inte ger mig nån dunderkur så jag blir frisk snart. trött på denna skiten nu!
förresten, ljusglimt 2 å 3 å 4 å 5 oxå:
"Till världens bästa tjej å mamma" 3 stycker fantastiska rosor från A på hjärtansdagen, trots sitt sjukdomstillstånd..
En söt liten Gerbera till pappsens älskade dotter
kort från mormor&morfar till Edith
..å kort från morbror Krille till Edith.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar