På vägen dig sågs bilar ståendes längs vägkanten, många satt redan utanför i sina brassestolar ocjh sörplade i sig fömiddagskaffet!
Shit, är vi sena?? Nä,det är ingen som tar vårt ställe ändå..
Parkerar bilen, skådar 2 bilar lite längre fram på grusvägen där vi står, människor kommer gåendes emot oss... och..IN PÅ VÅR MARK!!!??? Hallåååååååå!?? Det är vårat ställe! Jag kan inte hålla truten så jag säger lite på skoj att " jag tror ni har kommit fel, här finns ingenting att leta efter...." Väldigt kart svarar mannen, som troligtvis har ena barnbarnet på sin höft, att " är här varje år" ...kort och koncist.
Jag känner adrenalinet pumpa. I med Edith i ryggan, fram med korg, kniv o borste, ropar till sambon att skynda på åsså in i skogen!Fan, kameran, kvar i bilen. hämta. ropar till sambom igen att låsa bilen.
Som de småtokiga och ivriga svampletare vi är, så känner vi vår skog och vegetation. Vi vet våra gläntor och gömmor...och mkt riktigt, här stod det och hälsade oss lika välkomna i år igen: Skogens guld :)))))
När jag lufsar omkring där i skogen och fylls av lycka och glädje, vill jag bara göra som Ronja, Ett vårskrik, eller i det här fallet, ett sommarskrik! och som de flesta gånger i livet, så följer jag min magkänsla och gör precis som hjärtat känner.så ut kom ett härligt augusti-sommar-skrik :))
blåbär, hallon och multron fick trängas i korgen när turen väl var slut. Väldigt nöjda packade vi in oss i bilen,med 5 liter gula kantisar. såg inte till gubben med barnbarnet( kanske blev de skrämda av mitt tjut...)
Styckfrös bären, rensade, förvällde och smörstekte svampen, rostade varsin macka, slog upp varsitt glas rött och njöööööt av dagens skörd, härliga, mustiga och delikata kantareller...mmmmmmm!!!!
ÅÅÅÅH, det finns inget underbarare i hela världen än att plocka kantareller!!! Det är nästan det jag saknar mest med Sverige. Och får man vara sådär fin när man lufsar i skogen?!
SvaraRadera