En underbart söt "kom-igen-nu-inte-långt-kvar-kämpa-på-bukett" hängde på min dörr när jag kom hem idag!!
En skön känsla infann sig i min trötta kropp och jag kände energin flöda fritt . Mungiporna satte sig längst bak vid öronsnibbarna när jag tog upp dem och såg de små ljus-skära rosorna le mot mig!
TACK "mamma/mormor" Lotta!! <3 du vet hur en tjosstig, halvalert, gravid kvinna skall tas...
Otroligt fina! Ta hand om dig, Hanna. Jag minns min graviditet som en enda lång sjukhusvistelse.. Så ofattbart glad över underverket som orakade detta ;) Och kan nu efter en längre tid våga mig på det igen.
SvaraRaderaLycka till!
Kram