att baka pepparkakor med en ettåring kan ju vara alldeles,alldeles underbart ..fantstiskt, härligt, romantiskt och familjemysigt. fast jag tyckte mest det var irriterande att edith bara kleta sönder pepparkakorna som man stått o kavlat, kavlat och kavlat ut..för att inte tala om alla nejlikor och kardemumma man mortlat till degen dagen innan..
okej, visst är det väl härligt att ungen får se ut som värsta bagaren med mjöl all over, att hon får smaka pepparkaksdeg för att senare få ont i magen...men..det är ju jag som svär över allt "jävla" mjöl som skall upp från golv, skrymslar och vrår det är jag som får trösta liten när hon har magknip o inte kan sova... För min sambo är nämligen sjuk, och det vet vi ju alla, att när män är sjuka, så är de sjuuuuuuuukt sjuka ;-)
Nä, trots alla julbaksstämningshöjare såsom Sinatra i högtalarna, tända ljus i fönster och glögg i koppen, föredrar jag nog att baka pepparkakor utan en tjatig liten klåfingrig degätandes alldelels,och alldeles underbar älskad liten edith :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar